Nu står det klart.

Ukraina välkomnas som formell partner till den europeiska försvarsalliansen JEF, Joint Expeditionary Force.

Ett stort steg på vägen mot ett ännu större mål för Kyiv – att gå med i Nato.

– Detta hjälper till att förbereda Ukraina för att bli Natomedlem. Nato beslutade vid toppmötet i Washington att det finns väg in för Ukraina, men situationen nu är inte så att den är realistisk inom en snar framtid, säger Norges försvarsminister Tore O. Sandvik till NRK.

En milstolpe

Förutom Sverige och Norge ingår även Danmark, Finland, Island, Storbritannien, Nederländerna, Lettland, Litauen och Estland i försvarsalliansen, som varit verksam sedan 2018.

För Ukrainas del blir partnerskapet en milstolpe.

– Jag vill tacka försvarsminister Sandvik, regeringen och det norska folket för deras stöd. Jag är mycket tacksam för det ekonomiska stöd som Norge har gett oss. Vi uppskattar verkligen Norges ledarskap inom det maritima området och deras ansträngningar att stärka det maritima samarbetet i Östersjön, säger den ukrainska försvarsministern Denys Shmyhal till NRK.

Kan väcka Putins vrede

Även John Healy, Storbritanniens försvarsminister, är nöjd med avtalet.

– Det här är en mycket stark signal till Putin om att JEF är starkare än någonsin, säger han till den norska kanalen.

Onsdagens besked lär också väcka vrede i Ryssland.

Kanske hinner bläcket på kontraktet knappt torka innan de första reaktionerna från Moskva börjar trilla in.

– Jag tror att de (Ryssland) förmodligen kommer att reagera starkt på det här, säger Per Erik Solli, senior försvarsanalytiker på NUPI, Norsk Utenrikspolitisk Institutt.

JEF är ett exempel på de västerländska gemenskaper som Kreml försökt hindra Ukraina från att gå med i.

– Även om det här är ett litet steg kommer de att uppfatta det extremt negativt i Ryssland, säger Per Erik Solli till NRK.

Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet resp President of Russia Office

Text: Redaktionen

Kina uppges ha en ondskefull plan för Ryssland.

Experter menar att Kina kan utnyttja Rysslands beroendeställning till landet för att sedan slå till, rapporterar norska Dagbladet.

Plocka delar de vill ha

Samarbetet mellan Kina och Ryssland har varit tätt sedan kriget i Ukraina började, där Kina bland annat har köpt stora mängder olja och gas från Ryssland.

Detta har bidragit till att hålla den ryska ekonomin flytande, trots västerländska sanktioner.

Men bakom det strategiska partnerskapet kan det dölja sig en mer ojämn maktbalans.

Enligt Rysslandsexperten Keir Giles som är knuten till Rysslands- och Eurasienprogrammet vid tankesmedjan Chatham House, är det Kina som sitter med de starkaste korten.

– Kina har privilegiet att de kan sitta stilla och vänta på att Ryssland förstör sig självt, för att sedan plocka upp de delar de själva vill ha. Under tiden köper Kina billig olja och gas från Ryssland varje dag, säger Giles till Dagbladet.

Långt ifrån jämlika

Relationen mellan de två stormakterna beskrivs av flera som långt ifrån jämlik.

I underrättelsetjänstens årliga rapport Fokus, som analyserar hot och risker mot Norge, framhålls att Ryssland i ökande grad har blivit beroende av Kina.

– Det råder ingen tvekan om att Ryssland fruktar rollen som lillebror i förhållandet till Kina. Detta är inte ett äktenskap fött ur jämlik kärlek, det är fött ur tvång. Putin har valt att underordna sig Kina för att kunna agera med större kraft i Europa, säger tidigare generallöjtnanten Arne Bård Dalhaug.

Ekonomiskt tryck ger makt

Rysslands ekonomi är pressad, med minskade intäkter från olja och gas samt ökande krigskostnader.

Landets intäkter från olja och gas minskade med 24 procent under 2025 och nådde därmed sin lägsta nivå sedan 2020.

Det ger Kina en stark förhandlingsposition.

– Vid en given tidpunkt, som Kina helt bestämmer, kommer de att ställa krav som Moskva kommer att ogilla starkt – utan att vara i position att avvisa dem, säger Keir Giles.

Oro för framtiden

Trots den ojämna maktbalansen menar Dalhaug att Kina inte vill se ett snabbt ryskt sammanbrott.

Ett regimskifte i Kreml skulle kunna skapa osäkerhet – och potentiellt en ledning som är mindre vänligt inställd till Kina.

Därför kan Peking fortsätta att stödja Ryssland, samtidigt som de positionerar sig för framtiden.

Foto: President of Russia Office resp A Luengo

Text: Redaktionen