En av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av biogen koldioxid kommer snart att finnas i Stockholm.

Det är Stockholm Exergi som meddelar att man nu fattat beslut om att bygga just en sådan inrättning.

Detta i Energihamnen, nära Värtaverket i huvudstaden.

– Det här är ett historiskt ögonblick för Stockholm Exergi och för klimatomställningen. Med detta tar vi en global ledarroll inom industrin för minusutsläpp, säger Anders Egelrud, vd för Stockholm Exergi, i ett uttalande.

Lagrar mer än Stockholmstrafiken

När anläggningen står färdig är tanken att den ska kunna fånga in och permanent lagra 800 000 ton koldioxid per år.

Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut årligen, enligt Stockholm Exergi.

– Investeringsbeslutet är en milstolpe i arbetet med att möjliggöra permanenta minusutsläpp och kommer att bidra till att Sverige och EU kan nå sina långsiktiga klimatmål, heter det i uttalandet.

Kostar 13 miljarder kronor

Byggandet bekostas av en investering på hela 13 miljarder kronor, och enligt Stockholm Exergi kommer byggfasen att inledas omgående.

Målet är att anläggningen ska tas i drift under år 2028. 

Som partner för transport och lagring har man valt Northern Lights AB.

Det innebär att Northern Lights utökar sin kapacitet – något som är av stor betydelse för kommande projekt för negativa utsläpp, enligt uttalandet.

– Det lägger grunden för vad som kan bli en helt ny industri, med potential att göra Norden och Europa till världsledare på området, står det i uttalandet.

Stockholm Exergi har mer än 800 000 kunder i Sverige.

Under 2021 levererade man över 8309 GWh värme till sina kunder, enligt kraftjättens egna webbplats.

Foto: F. Sonneveld

Text: Redaktionen

Kina uppges ha en ondskefull plan för Ryssland.

Experter menar att Kina kan utnyttja Rysslands beroendeställning till landet för att sedan slå till, rapporterar norska Dagbladet.

Plocka delar de vill ha

Samarbetet mellan Kina och Ryssland har varit tätt sedan kriget i Ukraina började, där Kina bland annat har köpt stora mängder olja och gas från Ryssland.

Detta har bidragit till att hålla den ryska ekonomin flytande, trots västerländska sanktioner.

Men bakom det strategiska partnerskapet kan det dölja sig en mer ojämn maktbalans.

Enligt Rysslandsexperten Keir Giles som är knuten till Rysslands- och Eurasienprogrammet vid tankesmedjan Chatham House, är det Kina som sitter med de starkaste korten.

– Kina har privilegiet att de kan sitta stilla och vänta på att Ryssland förstör sig självt, för att sedan plocka upp de delar de själva vill ha. Under tiden köper Kina billig olja och gas från Ryssland varje dag, säger Giles till Dagbladet.

Långt ifrån jämlika

Relationen mellan de två stormakterna beskrivs av flera som långt ifrån jämlik.

I underrättelsetjänstens årliga rapport Fokus, som analyserar hot och risker mot Norge, framhålls att Ryssland i ökande grad har blivit beroende av Kina.

– Det råder ingen tvekan om att Ryssland fruktar rollen som lillebror i förhållandet till Kina. Detta är inte ett äktenskap fött ur jämlik kärlek, det är fött ur tvång. Putin har valt att underordna sig Kina för att kunna agera med större kraft i Europa, säger tidigare generallöjtnanten Arne Bård Dalhaug.

Ekonomiskt tryck ger makt

Rysslands ekonomi är pressad, med minskade intäkter från olja och gas samt ökande krigskostnader.

Landets intäkter från olja och gas minskade med 24 procent under 2025 och nådde därmed sin lägsta nivå sedan 2020.

Det ger Kina en stark förhandlingsposition.

– Vid en given tidpunkt, som Kina helt bestämmer, kommer de att ställa krav som Moskva kommer att ogilla starkt – utan att vara i position att avvisa dem, säger Keir Giles.

Oro för framtiden

Trots den ojämna maktbalansen menar Dalhaug att Kina inte vill se ett snabbt ryskt sammanbrott.

Ett regimskifte i Kreml skulle kunna skapa osäkerhet – och potentiellt en ledning som är mindre vänligt inställd till Kina.

Därför kan Peking fortsätta att stödja Ryssland, samtidigt som de positionerar sig för framtiden.

Foto: President of Russia Office resp A Luengo

Text: Redaktionen